I gryningen den 1:a maj kom våran lilla prinsessa, åhh vilken lycka <3
Det började redan söndag morgon. På morgonen i sängen så rinner nånting,inte mkt men jag förstår direkt att det är fostervatten. Jag ringer till förlossningen och det bestäms att jag ska komma in för en koll.
Va där några timmar men dom kunde inte se några tecken på fostervatten så vi får åka hem igen med orden att det är på gång.
Yey tänkte jag....det är nära nu tjohooo.
Hela söndagen går men inget händer och inte heller på natten. Vaknar måndag morgon och är ganska besviken men men bara gå upp ur sängen och få dagen att gå. Ju längre dagen går ju deppigare blir jag....INGENTING hände...okej jag fick typ 2 förvärkar som knappt kändes kom ens i närheten av varandra.
Ingen av oss kände för att gå och kolla nån eld så Rebecca lånade 2 filmer som vi skulle kolla på. Ja hmm...vi hinner kolla kanske en halvtima när jag känner lite förvärkar. Trodde jag ja ha ha ha. Helt plötsligt kom dom från ingenstans och kanska regelbundet på en gång men fortfarande inte för tätt.
21.45 började det,och då kom det 3 på en kvart. Dom kom tätare och tätare och strax vid elva kom min svåger och hans sambo för att hämta Wille.
Strax innan halv tolv var vi inne på förlossningen och då kom värkarna med 3 mins mellanrum. Vart uppkopplad till CTG maskinen men värkarna kommer ännu starkare,intensivare och längre så kroppen får en chock och bara skakar mellan värkarna. Dom tar mig till ett förlossningsrum. Efter att ha provat sängen och några ställningar för att se vad som känns bäst så hamnar jag tillslut på golvet med lustgasen i högsta hugg. Åhh va skönt det va där (eller skönt och skönt,om man jämför iallafall hahaha), golvet var svalt och att luta sig framåt underlättade smärtan. Barnmorskan och Andreas försökte få upp mig från golvet men nej nej jag ville vara kvar hahaha ville inte ens ha en kudde för knäna =). Det här var nåt nytt och fnissade =),alla sätt är bra utom dom dåliga. Vid tolv pratar vi om ryggbedövning. I nån sekund tvekar jag över att ta den för det går ju fortare utan men jo jag ville ha den ändå.
Efter att narkosläkaren lagt bedövningen och lämnar rummet med ett leende (jag var tydligen den trevligaste och tacksammaste patient han haft typ,lustgas mmmm hahahaha) så kvicknar jag till. Då hör jag barnmorskan säga till Andreas att han måste åka ner till akuten och att hon går och ringer dom på en gång.
Vänta lite vad händer och tittar på Andreas....Han lyckades få en allergichock mitt ialltihopa...han slet dock bort sladdarna från EKG apparaten och kutade upp till mig igen. Han hade redan fått kortison tabletter och några andra oxå.
Allt stannar av några timmar,vilket va otroligt skönt i och med att allt hade gått sååååå fort,hann lixom inte riktigt med i vad det va som händer.
id 3 va jag fortfarande bara öppen 4 cm så hinnorna sveps,sen hände det grejer. Kl 4 va jag öppen 10 cm, 04.15 börjar jag krysta och 04.41 så var hon ute =).
Det var en fantastisk gryning,solen sken,fåglarna kvittrade och våran prinsessa låg på min mage.
Efter flaggfika och frukost ringde vi Wille som va superglad <3 mitt lilla hjärta. Han var på väg till kolmården med Tobbe och Peter vilket redan va bestämt så det var en klockren taiming.
Va på väg att åka hem redan på tisdagen men vi stannade en natt iallafall.
Ännu en fantastisk dag som jag aldrig kommer att glömma <3
