Vart så ruskigt trött nyss. Har jobbat hela dagen och eftersom att det är helg så är det mkt folk =D,men tro inte att jag slängde mig i soffan när jag kom hem. Icke sa nicke utan jag har fixat med disken,maten,tvätten och packat. Duktiga lilla jag hihi.
I morgon blir det jobb igen och hem och fortsätta packa. Jätte spännande helg hahaha.
Ska bli så kul att flytta eller inte själva flytten utan när väl alla saker är där och uppackat,fast i huvudet så har jag redan flyttat dit hahaha.
Är sååå otroligt glad över att min frissa är hemma,hon jobbar sig verkligen igenom håret ordentligt,fin fönar så det blir hollywoodfall. Hon är den ända som har tagit sig an mitt hår på det sättet,alla andra frisörer fönar det rakt och skit tråkigt. Nä hon är bäst <3. Var ju där i torsdags och håret ser likadant ut som när jag lämnade salongen...
lördag 29 januari 2011
fredag 28 januari 2011
torsdag 27 januari 2011
lördag 22 januari 2011
Pannkakor
Published with Blogger-droid v1.6.5
Maria Montazami
Hennes väskor va helt underbara,love them. Måste ha en. Har aldrig vart intresserad av dyra väskor eller andra märkesgrejer heller. Men jag föll för hennes svarta väska som var lite mindre men ändå stor. Ska ha en hahahah.
Lördag
Ja idag är det ju lördag. Måste städa här hemma och packa lite till. Det är sjukt vad tiden går fort. Flyttar ju om 2 veckor bara. Det känns så overkligt. Vi ska inte bo här nåt mer,i den här fantastiska lägenheten. Tröstar mig med att det kommer bli för litet för oss. Huset är mkt större och har fler rum plus att det är ett HUS hehe. Kommer verkligen att bli kanon.
En arbetskompis fyller 20 idag (lilla plutt haha) så det blir en utgång i kväll. Är inte taggad alls,inte ens när han frågade om jag ville med. Men alla tjatar plus att jag lär väl gå ut ännu mera sällan när vi flyttar till Vårsta,är så förbannat bekväm av mig hahaha. Men det blir nog trevligt.Vet dock inte alls vad jag ska ha på mig...i-landsproblem jag vet haha.
Andreas jobbar idag vilket suger rejält men det ger en bra extra slant moahaha.
En arbetskompis fyller 20 idag (lilla plutt haha) så det blir en utgång i kväll. Är inte taggad alls,inte ens när han frågade om jag ville med. Men alla tjatar plus att jag lär väl gå ut ännu mera sällan när vi flyttar till Vårsta,är så förbannat bekväm av mig hahaha. Men det blir nog trevligt.Vet dock inte alls vad jag ska ha på mig...i-landsproblem jag vet haha.
Andreas jobbar idag vilket suger rejält men det ger en bra extra slant moahaha.
fredag 21 januari 2011
Elf
Published with Blogger-droid v1.6.5
onsdag 19 januari 2011
Smink
Published with Blogger-droid v1.6.5
Vårkänslor
Published with Blogger-droid v1.6.5
måndag 17 januari 2011
Virus
Hon är vaken nu i alla fall..det är något virus,dom vet inte vilket än...håller alla tummar och tår för att hon ska bli frisk <3
Published with Blogger-droid v1.6.5
FAAAAAAAAAAAAAN
Jag tillåter det fan me inte att hända fast va fan kan jag göra.
Min kära farmor som bor i kroatien har drabbats av nån slags infektion. Nånting om brock.Vi vet inte så mkt. Hon har tydligen legat nedsövd i några dagar men är vaken nu. Hon är gammal med dåligt immunförsvar...hon måste klara sig <3
Min kära farmor som bor i kroatien har drabbats av nån slags infektion. Nånting om brock.Vi vet inte så mkt. Hon har tydligen legat nedsövd i några dagar men är vaken nu. Hon är gammal med dåligt immunförsvar...hon måste klara sig <3
onsdag 12 januari 2011
tisdag 11 januari 2011
lördag 8 januari 2011
fredag 7 januari 2011
Mår inte helt okej just nu...
Nej det gör jag faktiskt inte. Stora grejer på kort tid som dessutom infaller strax innan och efter jul/nyår är inte min grej...än.
Tänker alldeles för mkt,känner mig stressad inombords,har mkt svårt att sova och sova gott,saknar allt jag borde ha haft när jag växte upp men även som jag faktiskt borde ha även nu i vuxen ålder.
Mitt liv idag är helt underbart. Har min älskade sambo och våran son. Det är allt jag alltid har önskat mig. Har ett bra jobb. En perfekt svärfamilj.
Men nu när jag är vid mitt mål så var det ju dax att ta hand om mitt förflutna. Lägga känslorna i sina speciella fack. Lära känna mig själv...på riktigt. Därför började jag träffa en kurator. Men för att man ska kunna göra en sån sak så måste man rota fram dom väl gömda känslorna och tankar. Man måste låta sin kropp hantera och reagera. Efter det kan man börja jobba med att få en fridfull känsla mot allting.
Jag har kommit ganska långt på kort tid. men har ett litet bakslag just nu. det var några veckor sen som jag träffade min kurator. Det är så skönt att ventilera sig inför henne. Hon förstår verkligen på riktigt över hur jag mår och känner mig. Hon har varit där. Hon ger mig verktygen till att tygla och gå vidare.
Samtidigt så har jag aldrig känt mig så naken,så sårbar. Hela livet har man levt bakom en tjock,tjock hög mur, en skyddsmur. Nu håller jag på att plocka ner den bit för bit. Det är för jävla läskigt,och paniken växer inom mig stundtals och jag känner bara för att fly.
Så fort jag har känt mig till en liten uns lite tryggare,lite älskad (iof av pojkvänner) så har jag vart inne på okänt vatten och flytt illa kvickt.
Det är så svårt att beskriva och många stunder tänker jag tillbaka på min uppväxt och säger "äh,det är väl bara jag som överdriver,va nog inte så illa". Jo det var jävligt illa (självklart finns det dom som har haft det tusen ggr värre),dom som vet hela eller tom delvis hela min historia vet det. Varför mina tankar vandrar ditåt? Jo jag visste ju inget annat än hur vi hade det. Kommer in på gamla tankebanor.
Det jag har förändrats lite på är att jag är öppnare,vågar men framför allt tillåter mig själv att öppna mig,är lite kärleksfullare. Lite mer fridfull (i vanliga fall hahah).
Jag är så fruktansvärt glad över att jag har Andreas och hans familj. Dom har lärt mig vad kärlek är men även trygghet och lycka. Dom finns alltid där när man behöver dom även om det är ett litet råd om ett ytterst oviktigt problem eller tanke. En axel att gråta ut på eller en helt vanlig värmande kram. Dom är guld värda i alla lägen och jag älskar dom <3.
Har alltid haft svårt att säga dom där 3 små varma orden. Dels för att jag kan inte bara slänga det ur mig,jag måste KÄNNA det på riktigt. Sen dels för att jag har vart osäker på vad det är och hur det känns.
Lika glad jag är över dom...lika ledsen blir jag över min familj och hur dom har behandlat men även behandlar mig än i dag. Man älskar ju alltid sitt barn men om man är "sjuka" som dom blir det på ett väldigt tvistat och kallt sätt.
Helt ärligt så kan jag inte säga att jag älskar min mamma,just nu kan jag inte ens säga att jag tycker om henne.
I natt så for tankarna runt som ett gäng arga vildsvin. Va alldeles svimfärdig och jag grät floder. Somnade sent,kanske halv 3-3. Men sov oroligt. Hade satt mig upp i sömnen och dragit bort Andreas kudde,skällt ut han och sen efter en stund hållt för hans näsa. Kan ju bara gissa mig till mitt beteende i natt. Jag måste ha velat prata med honom hur jag mådde,minns att jag tänkte det innan jag somnade, men agerade i sömnen i stället. Måste ha varit så.
Jag har alltid känt mig vilsen,trasig inombords. Men tidigt lärde jag mig att om jag ska klara mig i denna värld så var det bara att börja bygga min mur. Hade inte klarat mig annars. Jag är stark det vet jag.
Jag har alltid sagt till mig själv att jag kan bara jag vill inget ska stoppa mig hur dåliga förutsättningar jag än har. Det är bara jag som kan leva mitt liv. Varje dag så det jag som väljer om jag ska gå rätt väg eller fel.
Min mur har vart mitt skydd. Så få som möjligt ska få veta sanningen. Ingen ska tycka synd om mig. Jag har klarat mig själv och kommer alltid att göra det. Utåt sätt har jag framstått som den alltid glada och livfulla tjejen. Kan inte annat än säga att skenet kan bedra rejält i många lägen.
Kan inte säga att det är helt rätt men inte fel heller. Det har funkat för mig. Skillnaden nu är att jag är redo att hantera det och bearbeta.
Vart ett långt inlägg men skönt att skriva av sig lite.
Sarah: Jag älskar dig oxå vännen <3
Tänker alldeles för mkt,känner mig stressad inombords,har mkt svårt att sova och sova gott,saknar allt jag borde ha haft när jag växte upp men även som jag faktiskt borde ha även nu i vuxen ålder.
Mitt liv idag är helt underbart. Har min älskade sambo och våran son. Det är allt jag alltid har önskat mig. Har ett bra jobb. En perfekt svärfamilj.
Men nu när jag är vid mitt mål så var det ju dax att ta hand om mitt förflutna. Lägga känslorna i sina speciella fack. Lära känna mig själv...på riktigt. Därför började jag träffa en kurator. Men för att man ska kunna göra en sån sak så måste man rota fram dom väl gömda känslorna och tankar. Man måste låta sin kropp hantera och reagera. Efter det kan man börja jobba med att få en fridfull känsla mot allting.
Jag har kommit ganska långt på kort tid. men har ett litet bakslag just nu. det var några veckor sen som jag träffade min kurator. Det är så skönt att ventilera sig inför henne. Hon förstår verkligen på riktigt över hur jag mår och känner mig. Hon har varit där. Hon ger mig verktygen till att tygla och gå vidare.
Samtidigt så har jag aldrig känt mig så naken,så sårbar. Hela livet har man levt bakom en tjock,tjock hög mur, en skyddsmur. Nu håller jag på att plocka ner den bit för bit. Det är för jävla läskigt,och paniken växer inom mig stundtals och jag känner bara för att fly.
Så fort jag har känt mig till en liten uns lite tryggare,lite älskad (iof av pojkvänner) så har jag vart inne på okänt vatten och flytt illa kvickt.
Det är så svårt att beskriva och många stunder tänker jag tillbaka på min uppväxt och säger "äh,det är väl bara jag som överdriver,va nog inte så illa". Jo det var jävligt illa (självklart finns det dom som har haft det tusen ggr värre),dom som vet hela eller tom delvis hela min historia vet det. Varför mina tankar vandrar ditåt? Jo jag visste ju inget annat än hur vi hade det. Kommer in på gamla tankebanor.
Det jag har förändrats lite på är att jag är öppnare,vågar men framför allt tillåter mig själv att öppna mig,är lite kärleksfullare. Lite mer fridfull (i vanliga fall hahah).
Jag är så fruktansvärt glad över att jag har Andreas och hans familj. Dom har lärt mig vad kärlek är men även trygghet och lycka. Dom finns alltid där när man behöver dom även om det är ett litet råd om ett ytterst oviktigt problem eller tanke. En axel att gråta ut på eller en helt vanlig värmande kram. Dom är guld värda i alla lägen och jag älskar dom <3.
Har alltid haft svårt att säga dom där 3 små varma orden. Dels för att jag kan inte bara slänga det ur mig,jag måste KÄNNA det på riktigt. Sen dels för att jag har vart osäker på vad det är och hur det känns.
Lika glad jag är över dom...lika ledsen blir jag över min familj och hur dom har behandlat men även behandlar mig än i dag. Man älskar ju alltid sitt barn men om man är "sjuka" som dom blir det på ett väldigt tvistat och kallt sätt.
Helt ärligt så kan jag inte säga att jag älskar min mamma,just nu kan jag inte ens säga att jag tycker om henne.
I natt så for tankarna runt som ett gäng arga vildsvin. Va alldeles svimfärdig och jag grät floder. Somnade sent,kanske halv 3-3. Men sov oroligt. Hade satt mig upp i sömnen och dragit bort Andreas kudde,skällt ut han och sen efter en stund hållt för hans näsa. Kan ju bara gissa mig till mitt beteende i natt. Jag måste ha velat prata med honom hur jag mådde,minns att jag tänkte det innan jag somnade, men agerade i sömnen i stället. Måste ha varit så.
Jag har alltid känt mig vilsen,trasig inombords. Men tidigt lärde jag mig att om jag ska klara mig i denna värld så var det bara att börja bygga min mur. Hade inte klarat mig annars. Jag är stark det vet jag.
Jag har alltid sagt till mig själv att jag kan bara jag vill inget ska stoppa mig hur dåliga förutsättningar jag än har. Det är bara jag som kan leva mitt liv. Varje dag så det jag som väljer om jag ska gå rätt väg eller fel.
Min mur har vart mitt skydd. Så få som möjligt ska få veta sanningen. Ingen ska tycka synd om mig. Jag har klarat mig själv och kommer alltid att göra det. Utåt sätt har jag framstått som den alltid glada och livfulla tjejen. Kan inte annat än säga att skenet kan bedra rejält i många lägen.
Kan inte säga att det är helt rätt men inte fel heller. Det har funkat för mig. Skillnaden nu är att jag är redo att hantera det och bearbeta.
Vart ett långt inlägg men skönt att skriva av sig lite.
Sarah: Jag älskar dig oxå vännen <3
onsdag 5 januari 2011
Vad ska jag bli när jag blir stor?
Vet att jag vill jobba med barn och ungdomar som kommer från hemska förhållanden hemma. Men jag vet inte riktigt vilken titel som skulle passa mig om man nu kan säga så.
Kommer nog finna svaret inom en snar framtid....
Kommer nog finna svaret inom en snar framtid....
Djurgårdsfärjan
Published with Blogger-droid v1.6.5
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)